Har funderat över människors beteende i klädbutik. I synnerhet i provrum där det tydligen är helt godkänt att bara dra av sig det provade plagget och slänga det ut-och-in-vänt på golvet. Sen kan ju några till göra samma sak så har man snart ett litet Mount Everest av trassliga byxor och tröjor som ingen har lust att använda sen.
Den som måste bestiga berget är den sura butikssherpan Elin Tensing som med arga, ryckiga och överdrivna rörelser plockar upp alltihop och hänger det på galgar igen under bistert mummel på en oidentifierad nepalesisk dialekt.
De som kastar kläderna runt omkring sig såhär är för det mesta kvinnor. Till och med i herrarnas provrum ligger det BH-ar och klänningar ihopknölade så fort man vänder ryggen till. Är detta något slags miniatyruppror mot kvinnans ofrivilligt ordningsamma roll? Är ett obevakat provrum en liten ventil för en arbetande mor som är trött på att plocka upp sina tonårsbarns strumpor från vardagsrumsgolvet? Jag undrar bara, för om det är så är det en ganska meningslös, fjuttig och feg manifestation som inte alls får någon effekt på feminismens utveckling. Den får ju bara en annan kvinna (Tensing)att bli sur och irriterad.
